BŪLĀN , Khazar-kung. Enligt traditionen inrättade han judendomen i Khazaria. ”Svara Joseph” till brevet av *Ḥisdai ibn Shaprut i ”Khazar Korrespondens” avses Būlān som en reformering kung som körde spåmän och avgudadyrkare (dvs, shamanists) från marken, och den godtas monoteism (Judendomen) som ett resultat av en dröm eller vision. Till följd av en annan dröm eller vision gjorde han en framgångsrik militär expedition söder om Kaukasus till Ardabil, från bytet som han invigde kultobjekt (tabernakel, ark, kandelaber etc.), fortfarande bevarad i författarens tid. Efter en religiös debatt som hölls i låg tidigare khazarernas om fördelarna med Kristendomen, Islam och Judendomen respektive Būlān gav sitt utlåtande till förmån för Judendomen som hädanefter blev religionen av kungen och hans tjänare, dvs, tydligen ledande Khazarer, snarare än de människor som en helhet. Būlān här verkar det Khazariska khaqan som ber (Heb. sar, ”general”) är underordnad. M. I. Artamonov gör B. Det mest sannolika datumet för dessa händelser, vars historia bekräftas åtminstone delvis av andra källor, är 730-40 c.e. paralleller för acceptansen av en ny tro efter en religiös debatt är omvandlingen av uigurerna till Manichaeism strax efter 762 och redogörelsen för muslimernas, Latins, judarnas och grekernas uppdrag till Vladimir i 986 i ”Russian Chronicle”, innan Vladimirs slutliga acceptans av ortodoxi. Namnet B. A. A. A. A. A. A. A. verkar vara turkiskt, men det finns ingen överenskommelse om innebörden. Förslaget från J. * Brutzkus att det är en deltagande form från root bil, ”vet”, i betydelsen ”klok”, har inte mött någon allmän acceptans. S. Szyszman, följt av Artamonov, föreslår bulan, ”älg” eller ”stag” i vissa Turkiska dialekter, som namnets ursprung, och hittar många plats-och personnamn i Ryssland, varav B.
bibliografi:
S. Szyszman, i: Ephemerides Theologicae Lovanienses, 33 (1957), 68-76; Dunlop, kazarerna, index; idem, i: Roth, mörka åldrar, 336-40; M. I. Artamonov, Istoriya Khazar (Rus., 1962), 276-8; A. zaj Brasiliczkowski, ze studioabboriw nad zagadnieniem chazarskim (1947), 38-39.
