hur T-cell antigenreceptorer (TCRs) skiljer sällsynta stimulerande ligander bland ett stort överskott av icke-stimulerande självpeptider är en grundläggande fråga om immunologi. I eLife, Yousefi et al. och Tischer och Weiner undersöker denna fråga genom kompletterande optogenetiska tillvägagångssätt. Den kinetiska korrekturläsningsmodellen är en användbar ram för att förstå TCR-liganddiskriminering och säger att halveringstiden för TCR-ligand–interaktioner dikterar signalering. Att undersöka halveringstiden utan att påverka andra biofysiska parametrar har dock varit tekniskt mycket utmanande. Studierna i eLife använder konstruerade receptorer (antingen TCRs eller chimära antigenreceptorer) för vilka interaktioner med stimulerande ligand kan finkontrolleras isolerat genom exponering för blått eller rött ljus. Genom användning av antingen kalciumflöde eller diacylglycerol ackumulering som en ’avläsning’ av T-cellaktivering, dessa studier visar att den kinetiska korrekturläsning modellen ger den mest exakta beskrivningen av TCR ligand diskriminering.
