” brott och straff ” av Dostojevskij

Katerina Ivanovna Marmeladov är en sekundär men mycket intressant, rörande och minnesvärd karaktär från Dostojevskijs roman ”Crime and Punishment”.

Vem är Katerina Ivanovna i”brott och straff”?

tragedi av Katerina Ianovna

dessa citat kan hjälpa dig att få en bättre förståelse för vem som är Katerina Ivanovna Marmeladova från ”brott och straff”.

”…Hon var en ganska lång, smal och graciös kvinna, fruktansvärt Avmagrad, med magnifikt mörkbrunt hår och med en hektisk spolning i kinderna.
hon gick upp och ner i sitt lilla rum och tryckte händerna mot bröstet; hennes läppar var uttorkade och hennes andning kom i nervösa trasiga flämtar.

hennes ögon glittrade som i feber och tittade omkring med en hård fast blick. Och det konsumtiva och upphetsade ansiktet med det sista flimrande ljuset från ljusänden som spelade på det gjorde ett illamående intryck.
hon verkade Raskolnikov ungefär trettio år gammal och var verkligen en konstig Fru för Marmeladov…

… min dotter av min första fru har vuxit upp; och vad min dotter har haft att stå ut med från sin styvmor medan hon växte upp, Jag kommer inte att tala om.

… Det var hon … drivs till distraktion av hennes sjukdom och de hungriga barnens gråt…

…För det är Katerina Ivanovnas karaktär, och när barn gråter, även från hunger, faller hon för att slå dem på en gång.

… Jag är en gris, men hon är en dam! … Katerina Ivanovna, min make, är en utbildningsperson och en officers dotter.

…hon är en kvinna av ett ädelt hjärta, full av känslor, förfinad av utbildning. Och ändå … Åh, om hon bara kände för mig!

… och vi bor i ett kallt rum och hon blev kall i vinter och har börjat hosta och spotta blod också.

…Vi har tre små barn och Katerina Ivanovna är på jobbet från morgon till kväll; hon skrubbar och städar och tvättar barnen, för hon har varit van vid renlighet från ett barn. Men hennes bröst är svagt och hon har en tendens till konsumtion och jag känner det!

… Katerina Ivanovna, även om hon är storsint, är hon orättvis…

…Jag har sålt hennes mycket strumpor för att dricka? Inte hennes skor-det skulle vara mer eller mindre i ordning av saker, men hennes strumpor, hennes strumpor jag har sålt för Dryck!
…Hennes mohair sjal sålde jag för Dryck, en present till henne för länge sedan, hennes egen egendom, inte min;

… min fru utbildades i en högklassig skola för adelsmänens döttrar, och när hon lämnade dansade hon sjaldansen före guvernören och andra personligheter för vilka hon fick en guldmedalj och ett intyg om meriter. Medalj…Tja, medaljen såldes naturligtvis-för länge sedan…

… hon är en dam av ande, stolt och beslutsam. Hon skrubbar golven själv och har inget annat än svartbröd att äta, men låter sig inte behandlas med respektlöshet. till hennes känslor än från slag.

…Hon var änka när jag gifte mig med henne, med tre barn, en mindre än den andra. Hon gifte sig med sin första man, en infanteriofficer, för kärlek och sprang iväg med honom från sin fars hus. Hon var mycket förtjust i sin man; men han gav vika för kort, hamnade i trubbel och därmed dog han. Han brukade slå henne i slutet: och även om hon betalade honom tillbaka, som jag har äkta dokumentation för, till denna dag talar hon om honom med tårar och hon kastar honom upp till mig…

… Och hon lämnades vid hans död med tre barn i ett vildt och avlägset distrikt där jag råkade vara vid den tiden; och hon lämnades i en sådan hopplös fattigdom att även om jag har sett många upp-och nedgångar av alla slag, känner jag mig inte lika med att beskriva det ens.

hennes relationer hade alla kastat henne. Och hon var stolt, för, alltför stolt…. Och sedan, hedrade sir, och sedan, jag, som vid den tiden en änkling, med en dotter på fjorton lämnade mig av min första hustru, erbjöd henne min hand, för jag kunde inte bära åsynen av sådant lidande.

du kan bedöma extremiteten i hennes olyckor, att hon, en kvinna med utbildning och kultur och framstående familj, borde ha samtyckt till att vara min fru. Men det gjorde hon! Gråtande och snyftande och vred hennes händer, Hon gifte sig med mig! För hon hade ingenstans att vända!

…Hon hade inga klänningar … ingen alls…

…Katerina Ivanovna är full av generösa känslor, hon är en livlig dam, irriterad och korthärdad…

… Katerina Ivanovna går upp och ner och vrider händerna, hennes kinder spolas rött, som de alltid är i den sjukdomen…

barn av Katerina Ivanovna: citaten

”…Det yngsta barnet, en tjej på sex, sov och satt krullat på golvet med huvudet på soffan.

en pojke ett år äldre stod gråtande och skakade i hörnet, förmodligen hade han just slagit.

bredvid honom stod en flicka på nio år gammal, lång och tunn, klädd i en tunn och trasig kemis med en gammal kashmirpelisse kastad över hennes nakna axlar, länge odlad och knappt når knäna.

hennes arm, tunn som en pinne, var runt hennes brors hals. Hon försökte trösta honom, viskade något till honom och gjorde allt hon kunde för att hindra honom från att gnälla igen.

samtidigt tittade hennes stora mörka ögon, som fortfarande såg större ut från tunnheten i hennes rädda ansikte, på sin mamma med larm.