Johatsu: det förångade folket i Japan

JC Scull lärde internationella affärsrelationer och strategier vid universitet i Panama och Kina.

Japans kultur är otvetydigt annorlunda än väst och säkert USA. I den här artikeln kommer vi att undersöka några av dessa skillnader samt ett fenomen som kallas johatsu eller de förångade människorna. Vi kommer att titta på många av de sammankopplade Kulturella punkterna som leder till att människor vill försvinna och bli johatsu.

Japan-land av historia och Tradition

Japan är lika paradoxalt som det är färgstarkt. Dess kultur är ett underbart uttryck för banbrytande moderna samhället, genomsyrad av tradition som går tillbaka tusentals år. Århundraden av isolering skapade en miljö där många aspekter av dess kultur utvecklades helt opåverkade av yttre påverkan, följaktligen har allt du ser i Japan idag från sumobrottare till Kabuki-teatern, djup historisk och kulturell betydelse.

faktum är att Kabuki-teatern 2008 var inskriven i UNESCO: s representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Sumo brottning å andra sidan är en sport med en historia som går tillbaka århundraden och innehåller många gamla traditioner och ritualer. Även Manga, den berömda japanska komiken, sägs härröra från rullar som går tillbaka till 12 och 13-talen.

ur ett interpersonellt och socialt normsperspektiv skiljer sig Japan mycket från väst. Dess kultur är kontaktlös och människor upprätthåller distinkta personliga utrymmen. Det betyder att böjning används istället för att skaka hand. Ögonkontakt är rynkad på och anses vara ett tecken på respektlöshet. Japanska samhället stratifieras i enlighet med auktoritet, ålder, familjär relation, vänskap, och även älskare relationer.

denna hierarkiska struktur återspeglas i de honorifics som används för att adressera andra. Suffixer som-sama,- san,- chan,- kun och-B Bisexuell måste användas korrekt för att undvika att förolämpa dem som du interagerar med. Även böjning måste göras ordentligt. Äldre medlemmar i samhället böjs i en brantare vinkel än en personlig vän. Detsamma gäller de som har auktoritet; att böja sig för en chef är mer extrem än för en medarbetare.

men det finns en annan aspekt av japansk kultur som nyligen dykt upp i dokumentärer och YouTube-videor. Det är en kultur som inte lätt förstås av utomstående, särskilt västerlänningar. En där löjliga fetischer tillgodoses av företag och klubbar; TV-spel visar att ta absurditet till en helt ny nivå genom att pinsamt och förödmjukande de tävlande; dussintals automater per kvarter; mode aficionado Harajuku flickor och Rockabilly Boys subkultur; och obsessivt perfekt frukt som kan prissättas i tusentals dollar.

en annan kultur och ett land av introverta

Japan är ett land av introverta. Det sägs att även om Tokyo är bland en av de största städerna i världen, Det är också den ensammaste. Även när de är packade är tågen tysta. Människor korsar varandras vägar med knappt en blick. Avslappnad konversation bland medresenärer eller främlingar är praktiskt taget obefintlig.

Tokyo är den typ av stad där du kan passera ut berusad i en tunnelbanebil och ingen kommer att bry dig, tills det är stängningstid och säkerhetspersonal artigt eskortera dig ut; där du kan gå till en Manga caf och spendera ändlösa timmar med hjälp av pekskärmar av mat automater utan att någonsin tala eller bli kontaktad av en servitör eller ens av andra kunder; eller gå till en bar och tyst dricka tills stängningstiden medan endast signalering bartendern att upprepa din drink.

under de senaste åren sägs hikikomori-Eremitfenomenet påverka en halv miljon människor, varav 80% är män. Det här är de som drar sig ur alla sociala band, inklusive arbete, vänner, skolor till och med hobbyer. De låser sig vanligtvis i sina sovrum, spenderar all sin tid på internet, spelar videospel eller tittar på TV.

verkligheten är att för de västerlänningar som antingen har bott eller rest mycket till Japan börjar dessa till synes avvikande beteenden vara meningsfulla ur perspektivet att alla kulturer är olika, men i slutändan giltiga. Ingen kultur är överlägsen en annan. Den inställningen ställer en hel del styrka till de sociala normer som observerats i Japan.

detta var exakt min inställning, särskilt efter att ha besökt Japan ett par dussin gånger genom åren. Därefter, när jag kom över en bok skriven av den franska journalisten Lena Mauger som heter The Vanished: The ”Indunsted People” of Japan i berättelser och fotografier, blev jag omedelbart både fascinerad och fascinerad.

Johatsu: de förångade människorna

de förångade människorna, kända som johatsu i Japan, är de tiotusentals som försvinner spårlöst varje år. De är de som lämnar sina jobb, studier eller familjer som ofta drivs av skam, hopplöshet eller personlig besvikelse.

många kvinnor gör det för att undkomma våld i hemmet, särskilt eftersom lagar som skyddar kvinnor från missbruk är svaga och ofta inte verkställs. Andra gör det för att lämna spelskulder bakom. Men för det mesta gör de det som en övergripande känsla av att det bästa för dem är att lämna sina gamla liv bakom sig och börja på nytt.

medan de flesta av dem som försvinner årligen, antingen hittas av polisen; av detektivbyråer som anställs av sina familjer; dyker upp döda; eller återvänder hem på egen hand, uppskattas det att cirka 20 000 människor aldrig ses igen av familj, vänner eller arbetsgivare. När man överväger att under en period av tio år kan denna siffra lägga till upp till 200 000 personer som har försvunnit, representerar detta fenomen en betydande inverkan på samhället.

för amerikaner är det svårt att tänka sig att någon medvetet försvinner. I USA gör personnummer att hitta människor till en enkel process. Kommunala register är tillgängliga för allmänheten och företag spårar konsumentköp och platser. All denna information är tillgänglig för polis och kredit sleuths.

Detta är dock inte fallet i Japan, där det finns strikta lagar som skyddar integriteten och det strider mot lagen för polisen att få tillgång till ATM-transaktioner eller finansiella poster. Till skillnad från i USA där det finns en databas för saknade personer finns ingen i Japan.

dessutom, och lika viktigt finns det ett samhälle under Japans samhälle; en undervärld som inte är synlig för den avslappnade observatören. Det finns städer som betraktas som getton, som Sanya och Kamagasaki där människor kan försvinna. Det här är områden som till stor del drivs av den japanska mafiaen som kallas yakuza och där ingen behöver ett identitetskort eller regeringspapper för att hyra ett rum. Där samhällets landsflyktingar kan hitta billiga Hotell och enrumslägenheter, ibland utan toaletter eller fönster, men där johatsu kan smälta bort i den lokala kulturen.

men bäst av allt kan de hitta smygarbete i en blomstrande informell lokal ekonomi där de kan få kontant betalning för laglig eller olaglig verksamhet. Inga frågor ställda.

en god vän i Japan

i mitt tidigare yrkesliv arbetade jag för ett företag som genererade en hel del affärer i Japan. Vi hade en TV-talesman, som jag kommer att kalla Daiki Akiyama (inte hans riktiga namn), som spelade i en DIY-TV-show där han skulle instruera sin publik hur man gör konst-och hantverksprojekt. Han arbetade ofta med läder för att göra bälten, handväskor och plånböcker. Han arbetade också med andra material som trä, metall, skumbräda eller tyg.

Akiyama-San använde våra produkter i sina TV-program, och vi betalade honom en stilig avgift. Han började i TV medan han bodde i Los Angeles när han var ung. Han agerade som en extra och spelade bitdelar i ett par krigsfilmer. I mitten till slutet av tjugoårsåldern flyttade han tillbaka till Japan och fick arbete i TV. Så småningom, få sin egen show.

vi hade turen att ha honom som talesman för vårt varumärke, inte bara på grund av passformen mellan hans show och våra produkter, men också hans engelska och kunskap om amerikansk kultur var utmärkt. Genom åren blev vi vänner, inte bara affärspartners. Faktum är att när hans son gifte sig med en lokal Tokyo-kvinna blev jag inbjuden till bröllopet.

efter att jag flyttade till Panama för att undervisa kom han och hans fru på besök 2004 under en kryssning som de båda tog som slutade i kanalzonen. Senare, när jag återigen bytte jobb till en lärartjänst vid ett universitet i Peking, besökte jag honom och hans familj i Tokyo. Tidigare i år, efter att ha läst Lena Maugers bok, mailade jag honom för att komma ikapp men nämnde ”The Indunsted” och frågade om hans åsikt.

eftersom vi inte hade varit i kontakt på ett par år blev jag förvånad över att höra att hans son hade lämnat sin fru och faktiskt hade försvunnit under en kort tid. Det verkade allt hände över en natt. Tydligen, han hade planerat flytten under en tid, och hade fått hjälp från en typ av verksamhet som kallas en yonige-ya, eller ”fly-by-night shop.”

dessa är företag som mot en avgift, hjälpa johatsu få brännare mobiltelefoner; falska ID; hitta en plats att bo; i princip försvinner i Japans tomrum. De kommer även att hjälpa till med den faktiska flytten av personliga ägodelar. Ibland, allt detta för några hundra dollar.

när det gäller Akiyama-San verkade hans son ha haft andra tankar och återvände till sitt jobb och sin fru en vecka senare.

behovet av att försvinna-Salarymen-Senpai och K Jacobhai

när jag frågade Akiyama-San, varför hans son kände att han behövde försvinna, skrev han mig ett långt e-postmeddelande som var mer som ett college-papper om trycket från det japanska samhället än att direkt tala om sin son. Detta var mycket i linje med den motvilja som japanerna har om att direkt klaga på sina olyckor.

han berättade för mig att i Japan, särskilt i en storstad som Tokyo, finns det många skäl att försvinna. I själva verket är hikikomori inget annat än en mindre extrem version av en johatsu. Båda lider av samma underliggande sociala lidande: en kultur som är extremt svår för människor.

även självmordsfrekvensen som rankas näst högst i världen kan hänföras till denna typ av social isolering, ensamhet och förtvivlan som är typisk i den japanska kulturen. För många är en hedervärd självmord i slutändan det bästa sättet att lämna ett liv fyllt av indigniteter. Människor pekar ofta på samuraiens övning att begå” seppuku ” eller disembowelment; eller kamikaze-piloterna från andra världskriget med en viss grad av acceptans.

Akiyama-San tillade att när du är löntagare kan livet vara en absolut tortyr. Jag tog det han indirekt talade om sin son. Han sa att dessa män ofta arbetar fram till sent på kvällen för en mycket grundlön. En extremt lång pendling full av plåga. Men värst av allt, de står inför en arbetsmiljö där senpai eller högre status person kan hålla k aukorihai eller underhuggare över elden efter behag.

Senpais kan ropa på K Bisexuell framför medarbetare för den minsta överträdelsen som ett sätt att göra ett exempel ur dem. K skåpbilar förväntas alltid visa respekt för senpais; öppna dörrar; ge upp sina platser för dem; i hissar måste de fråga senpais för golvet de går och trycka på rätt golvknappar för dem; på dricksfester måste de hälla senpais öl; slutligen kan de inte lämna en fest förrän senpai säger att samlingen är över.

i grund och botten är det ett förhållande av underkastelse att löntagare måste uthärda hela sin arbetstid. För de läsare som tittade på 1993-filmen Rising Sun eller läste romanen med samma namn av Michael Crichton, kommer du att ha en viss förståelse för hur detta sociala system fungerar.

partiskhet och diskriminering

i Japan finns ett ordspråk som säger: ”spiken som sticker ut, hamras ner.”På jobbet måste en lönmän anpassa sig eller möta outhärdligt socialt tryck. Som ett av de mest homogeniusländerna på jorden möts avvikelse alltid med motstånd. Överensstämmelse i Japan förväntas i hur människor klär sig; beter sig; tala. Du kan aldrig vara dig själv. Du måste alltid följa publiken.

som Akiyama-San sa; ” Tänk dig att arbeta i denna miljö 12 timmar om dagen, varefter en lång och ensam tågresa tillbaka till ditt hem väntar på dig.”

verkligheten är att det inte bara är de manliga lönerna som står inför konstant samhällstryck. Kvinnor har det ganska grovt också. Japan är ett land utan lagar mot diskriminering. Arbetsgivare kan söka och anställa sökande baserat på kön, ålder, ras, religion, trosbekännelse även blodgrupp.

faktum är att det finns väldigt få kvinnliga toppchefer i Japan. I en Kvartsartikel från 2015 med en rubrik som lyder: ”Japan lovade att betala företag för att främja kvinnor till seniorjobb. Inte en tog upp erbjudandet, ” berättar om företagens förtegenhet att anställa kvinnor i ledningsroller, även när regeringen erbjöd rejäl bonus. På frågan svarade företagsrepresentanter att de fruktade att bli betraktade av de företag de gjorde affärer med om de anställde kvinnliga chefer.

kvinnor utsätts ofta för diskriminering och sexuella trakasserier på arbetsplatsen utan rättslig prövning. Att bli gravid medan anställd kan få en kvinna sparken eller degraderas. På arbetsplatsen utsätts kvinnor ständigt för sexuella framsteg av män, speciellt Chefer. Ofta hamnar de av rädsla för vedergällning. Faktum är att det finns hotell i hela Tokyo som tillgodoser mid-afternoon ”boss and secretary”-gästerna, genom att erbjuda timmarspriser och få personal, för extra integritet till paramours.

när jag brukade resa till Tokyo, skulle jag ta bussen från Narita flygplats till Keisei busstationen och bo på ett hotell i närheten betraktas som en ”resande försäljare” hotell. Ett relativt billigt men mycket typiskt japanskt Hotell, där alla bekvämligheter var självbetjäning och a la carte. TV: n; telefon på rummet; snack automat; alla tog tokens gästerna kunde köpa i receptionen.

till min förvåning första gången jag bodde där, jag hittade det lilla hotellet också utstationeras som en plats för chefernas mid-day tryst. Varje dag på strax efter 12:00 PM par som består av femtio-något män med tjugo-något kvinnor skulle börja komma igenom. Ett snabbt stopp vid receptionen av männen, medan kvinnorna stod och väntade vid dörren till hissen, försäkrade en snabb och privat resa till sitt rum.

blodtyp B är ett Problem – beskrivning kontra prestation

Bias i Japan är så utbredd, även blodtyper kan utsättas för diskriminering. År 2017 publicerade Daily Beast en artikel med titeln: Un-True Blood: Japans konstiga smak för diskriminering av typ Bs. Artikeln fortsätter med att förklara hur denna form av diskriminering härrör från vidskepelsen att det finns en korrelation mellan blodtyper och personlighetsdrag, och typ B-blod ger det värsta av alla beteendeegenskaper.

artikeln citerar psykologprofessor Shigeyuki Yamaoka, som har tillbringat år debunking myten, som säger: ”men även i ett land som Japan där ungefär 98 procent av befolkningen är samma etnicitet, hittar människor fortfarande ett sätt att diskriminera och gruppera människor i praktiska formar.”

företag notoriskt segregerar kandidater och anställda efter blodtyp och andra överflödiga kriterier till en sådan punkt att ministeriet för hälsa och arbete utfärdade en guide som instruerade arbetsgivare att inte fråga kandidaternas blodtyp, födelsedag eller horoskopskyltar vid intervjuer.

den här tanken att vissa blodtyper ger människor beteendemässiga eller karaktärsegenskaper verkar falla i linje med Fons Trompenaars och Charles Hampden-Turner seminalstudie om kulturer där de identifierade en uppsättning sociala beteenden som de kallade achievement vs. benämning kulturell dimension.

i prestationskulturer bedöms människor utifrån vad de har åstadkommit, deras tidigare rekord och uppfattningen om vad de kan uppnå i framtiden. Benämning, å andra sidan, innebär att status tillskrivs av födelse, släktskap, kön, ålder, mellanmänskliga anslutningar, eller pedagogiska titlar – och som i fallet med Japan, blodgrupp samt.

denna speciella Kulturella dimension framgår också av Japans inställning till utbildning där en stor vikt läggs vid de ökända inträdesprov före och efter gymnasiet som regeringen inrättade 1947. Allmänt känd som juken jigoku, eller inträdesprov helvete, båda dessa tester är avsedda att avgöra vilka studenter kommer att få gå till de bästa gymnasierna och universiteten.

även om detta kan verka som ett bra sätt att mäta prestation, är verkligheten att poängen som uppnås i dessa tester kommer att följa mottagarna resten av livet. Att inte komma in i en bra Gymnasium innebär att man inte går till ett bra universitet, vilket i sin tur innebär att man inte anställs av de bästa företagen.

företag i Japan tittar bara på de universitet som en kandidat deltog i, inte betygen; extracurricular aktiviteter; volontärarbete; sportaktiviteter; även den grundläggande tanken på inlösen efter en dålig prestation är aldrig en övervägande.

dessa grader från mycket eftertraktade högskolor kommer att följa anställda under resten av sin karriär, eftersom beslut om kampanjer eller löneökningar alltid kommer att göras genom att lägga stor vikt vid titlar, arv, nätverk och prestigefyllda organisationer som en person är associerad med.

slutsats

japansk kultur är sådan, fenomenet johatsu är lätt att förstå. Rädsla för misslyckande; spelskulder; oförmåga att förlora ansiktet; grupptryck; en oböjlig kultur. Oavsett orsaken är beslutet att smälta bort eller avdunsta ett som tusentals gör, för vilket det inte kommer tillbaka.

alla kulturer är olika och min inställning har alltid varit och fortsätter att vara en av respekt, men också av firande att vi lever i en så intressant och mångsidig värld.

naturligtvis är Japan ett fantastiskt land. Deras prestationer genom åren har varit beundransvärda. Jag var oerhört lycklig och tacksam för att ha haft möjlighet att åka dit många gånger och uppleva en verkligt fantastisk nation och kultur i första hand. Jag är privilegierad att ha träffat människor som Daiki Akiyama-San, Chieko Watanabe-San (inte heller hennes riktiga namn) – hans affärspartner och senare hans fru, de personer som arbetar på vårt dåvarande joint venture-partnerskap i Tokyo och alla andra jag träffade genom åren.

upplysningar: För att presentera läsaren med livskraftig och trovärdig information om johatsus och japansk kultur, parafraserade jag och lade till mycket information till vad min vän Akiyama-San ursprungligen berättade för mig. Jag skickade honom kopior av den här artikelns utkast och bad om hans godkännande och tillstånd att skriva om vad vi diskuterade; för vilket han sa ja.

resurser

• Japans indunstade människor
• Senpai och K Jacobhai
• löntagare
• självmord i Japan
• Varför är japanska inåtvända?
• japanska fetischer
• bor i skuggorna

JC Scull (författare) Från Gainesville, Florida i Juli 02, 2020:

tack Anupam.

Anupam Mitu från MUMBAI i Juli 02, 2020:

Enthralled! Vad är det här? Jag var så uppslukad av att läsa detta att jag känner att jag inte ens andades.

i Indien ger vi alltid våra studenter exemplet på japansk kultur som anger hur hårt arbetande de är och hur de har varit ett av de mest utvecklade länderna i världen med sitt engagemang för sitt arbete.

faktum är att gräset alltid ser grönare ut på andra sidan. Jag är chockad över att veta att sådan diskriminering finns i Japan. Och jag känner mig så nedslagen att känna till japanska kvinnors tillstånd.

för några dagar sedan kom jag över en obscen video av en kvinna som brutalt blev sexuellt övergrepp av så många män runt henne. Mitt hjärta grät för att hitta kvinnan i en sådan situation. Men baserat på din rapport kan det vara fallet med nästan alla arbetande kvinnor där. Så ledsen att veta det. Här känner jag verkligen att det finns mycket att göra för denna diskriminering, särskilt könsdiskriminering.

åtminstone finns sådana människor som du också som verkligen vill bidra med något för att få förändringen..

Tack för att dela detta

JC Scull (författare) Från Gainesville, Florida februari 04, 2020:

Tack för att du kommenterar Denise.

Denise McGill från Fresno CA i Februari 04, 2020:

otroligt. Jag har aldrig hört talas om detta även om jag visste att deras kultur var mycket mer respektfull och tyst än den västerländska kulturen. Tack för info.

välsignelser,

Denise

JC Scull (författare) Från Gainesville, Florida i November 08, 2019:

tack mortimermouse. Jag är glad att du gillade artikeln.

mortimermouse på November 08, 2019:

Tack för den här artikeln. Jag stötte på det efter att ha sett en nykterande dokumentär om ’johatsu’, och det du har skrivit har gett mig en bättre förståelse för fenomenet. Tillräckligt för att tvinga mig att registrera mig och säga – tack!

JC Scull (författare) Från Gainesville, Florida den oktober 09, 2019:

Hej Dohn,

Tack för dina kommentarer. Jag kommer att läsa dina artiklar noggrant.

dohn121 Från Hudson Valley, New York i oktober 09, 2019:

din titel för den här artikeln var mycket effektiv när det gäller att locka den blivande läsaren mot att läsa den. Det är chock fullt av intressant information om Japans kultur. I sanning, den här artikeln kunde ha delats upp i tre olika artiklar på grund av dess enorma resurs. När du läser den här artikeln kommer Aokigahara att tänka på. Tack för att dela och tack för att följa. Jag kommer att göra detsamma.

JC Scull (författare) Från Gainesville, Florida i oktober 06, 2019:

Hej Mary,

Tack för din kommentar. Förresten, jag gillar dina artiklar. Mycket intressant.

Mary Norton Från Ontario, Kanada oktober 06, 2019:

hur intressant är det här? Jag har inte ens hört talas om det förut trots att jag har flera bra japanska vänner.

JC Scull (författare) Från Gainesville, Florida i oktober 05, 2019:

tack John. Jag är glad att du gillade det.

John Hansen från Queensland Australien på oktober 05, 2019:

JC, jag var helt absorberad i den här artikeln. Japan är ett fantastiskt land med en ganska unik kultur och du uttryckte det underbart med den här artikeln. Tack för insikten om Johatsu och vad som påverkar deras beslut att försvinna.

JC Scull (författare) Från Gainesville, Florida i oktober 05, 2019:

Tack för dina kommentarer Lorna. Det är en svår kultur att förstå. Japan har dock en lång och rik historia med underbara traditioner. Väl värt ett besök om du någonsin har chansen.

Lorna Lamon den 05 oktober 2019:

en sådan intressant artikel och jag föreställer mig att om du inte var en del av denna kultur skulle det vara extremt svårt att förstå. Jag kan inte börja föreställa mig den plåga de ’förångade människorna’ måste gå igenom för att välja bort sina liv på detta sätt. Jag känner att det extrema trycket att uppnå, för att inte tala om de sociala stigmas som är knutna till klassen alla spelar sin roll. Jag håller med om att Japan har åstadkommit så mycket genom åren, men jag måste fråga mig själv till vilken kostnad.