Barndom och studierRedigera
Hennes far, civilingenjör Fritz Boye (1857-1927), och hennes mor Signe (1875-1976), född Liljestrand, kom båda från välbärgade familjer; Fritz far var grosshandlaren Eduard Boye. Karin Boye tyckte att hon själv blev ”överexemplariskt” skött. År 1907 började hon i Mathilda Halls skola i Göteborg. Hon hade höga betyg i skolan. Hennes syskon var Sven (1903–1974) och Ulf (1904–1999). Fadern bytte anställning till en tjänst på Försäkringsinspektionen i Stockholm, och familjen flyttade därför dit 1909.
År 1915 bosatte sig familjen i Huddinge, på den plats där idag Sjödalsgymnasiet ligger. Där i en skogsbacke med björkar, rakvuxna furor och ekar hade det byggts en högrest villabyggnad, faluröd med vita knutar och listverk. Familjen gav sin nya boning namnet Björkebo. Där skrev hon mycket ungdomslyrik, noveller och teaterpjäser samt ritade och målade akvareller. Mindre känt om Karin Boye är att hon målade mycket personliga akvareller med mytiska figurer. Dessa upptog senare ett helt rum på Prins Eugens Waldemarsudde.
Karin Boye avlade studentexamen vid Åhlinska skolan i Stockholm 1920, och folkskollärarexamen 1921. Därefter begav hon sig till Uppsala för att studera grekiska, nordiska språk och litteraturhistoria. På ett kristet sommarläger i Fogelstad hade hon 1918 träffat Anita Nathorst, som hon kom att återse i Uppsala. Den sju år äldre Nathorst hade studerat teologi och humaniora vid Uppsala universitet. Under sitt sista år på universitetet gick Boye med i Clarté Hon tog en filosofisk ämbetsexamen vid Stockholms högskola 1928; allvarlig överansträngning och stress hade då tvingat henne att lämna Uppsala men den närmare bakgrunden är oklar.
Debut och tidig karriärRedigera
1922 debuterade hon med diktsamlingen Moln som förmedlade en ung människas grubbel över Gud, livets brister och sin egen framtid. Men där fanns också hennes speciella särdrag och motivkretsar. Formellt märks de lättflytande rimmen och tendensen till bokstavsrim (som skulle förstärkas när hon fick läsa Eddans dikter på isländska i Uppsala). Men framför allt är den speciella rytmen slående, där till exempel betonade stavelser avlöser varandra. I de följande diktsamlingarna Gömda land 1924 och Härdarna 1927 manar hon, med grund i kristna motiv, till tapperhet, strid och offer. 1925 höll hon sitt berömda Tal till mannen vid studentkårens vårfest. Den första romanen, Astarte, fick pris i en nordisk romanpristävling 1931.
1927 blev Karin Boye medlem av den socialistiska tidskriften Clartés redaktion. Hon var också med och grundade tidskriften Spektrum och ingick i dess redaktion 1931-1932 tillsammans med Josef Riwkin, Erik Mesterton och Gunnar Ekelöf. I Spektrum publicerades Boyes essä ”Språket bortom logiken” där hon på psykoanalytisk grund pläderade för ett nytt poetiskt symbolspråk. Hon kom också att bidra med en del av kapitalet för detta initiativ (hennes far hade avlidit 1927 och de ärvda pengarna från honom gjorde henne ekonomiskt oberoende under några år).
1931 blev hon invald i Samfundet De Nio.
Uppgörelse med sig självRedigera
Under en vistelse i Berlin 1932–1933 tog hon steget till att leva med sin homo-/bisexualitet, på ett tydligare sätt än tidigare. Hennes äktenskap med Leif Björk upplöstes under Berlinåret, och när hon återvände till Sverige var hon, som vännerna upplevde det, förändrad: mer elegant, mindre intresserad av den aktivt marxistiska sidan i Clarté och kanske mera sårbar än tidigare. Efter en tid bjöd hon in en ung tysk-judisk kvinna, Margot Hanel, som hon mött och ”förfört” (hennes eget uttryck) i Berlin, och de kom sedan att leva tillsammans i princip fram till Boyes död – detta vid en tid då homosexualitet fortfarande var ett brott i Sverige. Boyes djupa kärlek till Anita Nathorst blev dock aldrig besvarad.
Boye hade förmodligen varit medveten om en lesbisk eller bisexuell sida hos sig själv sedan tiden för debutboken, men det var en dragning hon hade svårt att praktiskt acceptera därför att den tycktes kräva av henne att hon skulle leva som en man; och dessutom var det svårt att tala öppet om saken. Margit Abenius, som kände Boye från studentåren och framåt och starkt kom att påverka bilden av henne, spårar det här problemet från hennes tonårsdikter och framåt. Redan i de dikter och legender hon skrev i tonåren identifierar sig Boye mycket ofta med manliga hjältar, och deras offerhandlingar kan ofta ses som erotiskt laddade.
Abenius menar att kampen mellan att vara trogen sina egna val, även de omedvetna valen, och sin egen övertygelse – ”att leva rak” med Boyes egna ord – och de yttre moraliska krav som vi gärna vill ta på oss (överjaget hos Freud) – en viktig konfliktlinje från debutboken och framåt – har en del att göra med Boyes insikt om sin förbjudna lust. Boye gör själv en liknande tolkning i Kris, men eftersom den är skriven just efter Berlinåret kan man inte utan vidare se romanen som facit till den kris Boye genomgick i början av 1921 (och som hon själv gjorde en första analys av i ett brev till väninnan Agnes Fellenius). Under tiden i Berlin genomgick hon också viss psykoanalytisk behandling, och kunde bevittna nazismens genombrott på nära håll.
Berömda verkRedigera
Karin Boyes mest berömda dikt är troligen ”Ja visst gör det ont” ur samlingen För trädets skull, följt av ”I rörelse” ur samlingen Härdarna. Av prosaverken är de mest kända den delvis självbiografiska romanen Kris och dystopin Kallocain.
Som essäist sysslade hon främst med litteraturanalyser och det psykoanalytiska inflytandet på modernismen; hon var också verksam som kritiker. Karin Boye räknas till den andra generationens svenska modernister (efter första vågens Pär Lagerkvist och Birger Sjöberg).
DödRedigera
Karin Boye avled efter en överdos av sömnpiller (självmord) den 23 april 1941. Enligt handlingar i Göteborgs landsarkiv hittades Karin Boyes livlösa kropp vid en stor sten på en kulle i utkanten av Alingsås. Hon vistades i Alingsås för att hjälpa väninnan Anita Nathorst (1894-1941), som var döende i cancer, och Boye var att döma av egna brev och senare uttalanden från vänner som mött henne i ett ibland pressat, allt mer labilt sinnestillstånd under sina sista månader. Stenen i området Nolby där Karin Boye hittades har gjorts till en minnessten och finns med på Alingsås turistkarta. Karin Boye är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg
Hennes käresta Margot Hanel (som inte var med henne i Alingsås) tog en månad efter Boyes död även hon sitt liv. Anita Nathorst avled i cancer i augusti samma år.
ÄktenskapRedigera
Karin Boye var 1929–1935 gift med statistikern Leif Björk (1907–2000), som var bror till Kaj Björk.
