Hej reddit.
jag är kär i katter och har alltid velat ha en egen. Min bf och jag var äntligen redo och antog en rysk blå kattunge som heter Simon. Han är 3-4 månader gammal och bedårande. Fick honom från en foster/skydd där han varit bur i några veckor. Han var vild innan det. Han var väldigt söt på skydd och låt oss hålla honom och klappa honom. Sedan han tog hem honom gömmer han sig mest. Vi gjorde ett litet rum för honom med sin kull och mat inuti. Först åt han inte. Sedan provade vi våt mat och han åt upp det ! (han verkar älska tonfisksmak). Han började komma ut mer på natten och utforska medan vi sover. På dag 3 bestämde vi oss för att städa upp sitt rum eftersom det fanns mycket skräp där inne (lagringsutrymme) och vi ville att han skulle vara mer bekväm//var orolig att han skulle bli skadad. Gjorde honom ett fort ur ett soffbord och filtar. Han blev rädd den natten och kanske åt för mycket och sprang under vår säng på kvällen. Plötsligt hör vi en massa meowing/gråt och finner att han pooped under sängen. Vi städade upp det. Plockade upp honom därifrån och min bf höll honom i sina armar. Vi klappar honom / lugnade honom / gnuggade kinderna. Tog med honom lite godis och mat och matade honom från våra händer som han tyckte om. Städade upp sin kattlåda. Sedan släppte vi honom och han sprang till sitt fort. Lyckligtvis har han ätit och använt kullen normalt sedan dess. Han har bott i sitt fort större delen av dagen och kommit ut på natten och meowing vid min säng lite. Om jag står upp springer han iväg. Om jag går till Fortet för att kika på honom han väser på mig! Idag köpte jag några kattmynta + leksaker och lekte med en strängfjäder. Han följde det med ögonen lite men blygsamt. Han wackade det en eller två gånger. Sedan gav jag honom sin favoritmat som belöning för att fånga fjädern. Men när jag gav maten hissade han mycket på mig. Det krossar mitt hjärta så mycket. Jag ville bara ha en kattunge att älska och var på dag 5 med så lite framsteg. Jag är rädd att han alltid kommer att vara en antisocial katt. Jag börjar ångra att få en katt eftersom det gör så ont att inte kunna komma överens med den här lilla killen. Jag vet att han är rädd och han kanske bara behöver mer tid. Vissa människor säger att klappa honom som im rädd för att göra orsaken till väsande. Vissa säger Låt honom vara men jag vill inte att han ska göra en vana att vara så här. Snälla hjälp mig: – (
